skrivit av Sanna Hedlund

557857_10151240160222158_1420381021_n

 

”Du kan ju inte vara rollspelare, du är ju för snygg för det”

Orden är tagna från ett konvent jag var på. Det var jag och en till tjej där, annars var det bara killar. Jag var 17 år gammal och tog det som en komplimang att han tyckte att jag såg bra ut. Tog det som att jag fick lov att vara med fast jag inte var kille, och det var ju häftigt. Nu, några år senare, blir jag mest less när jag tänker på det. Less på att bedömas utifrån utseende och inte accepteras för att jag är jag, och rollspelare. Idag hade jag inte accepterat en sådan kommentar som då, av vana(eller fåfänga), utan sagt ifrån istället, men så har jag skaffat mig mer skinn på näsan också.

Under 4-6 januari var jag besökare på rollspelskonventet FemCon som arrangerades i Umeå. Det var ett härligt rollspelskonvent med mängder av fantastiskt roliga rollspel och jag hade otroligt roligt tillsammans med mitt lag. På det hela taget kändes det precis som ett rollspelskonvent brukar göra, spelmässigt alltså. Det som var annorlunda var verkligen annorlunda, men samtidigt så normalt att det inte ska behöva vara annorlunda egentligen. FemCon arrangerades av tre tjejer, vilket är väldigt roligt men kanske inte unikt i sin  uppsättning då tjejer runt om i landet tidigare har arrangerat rollspelskonvent. Det som är unikt med FemCon är det faktum att samtliga spelförfattare på konventet alla var kvinnor. Alla. Det är den stora skillnaden mot för många andra konvent. De marknadsförde sig som ett rollspelskonvent av tjejer för alla. Så alla var välkomna att anmäla sig i lag, men konventet hade ett uttalat mål om att få fler tjejer att våga spelförfatta och spelleda på konvent, eftersom det är dåligt med det överlag inom rollspelshobbyn. Det går att säga mycket om det, men rollspelskonvents-Sverige är rätt mansdominerat.

Jag har tidigare arrangerat tre stora rollspelskonvent, och varit på en hel del andra. När jag tog över som arrangör blev jag den första tjejen som arrangerade det konventet, och jag tror att det under min treåriga ledning var första gången som en tjej(eller flera) ensam författade äventyr till konventet. Det var några år sedan nu, men jag kommer fortfarande ihåg känslan av att bana väg. Att göra saker på ett annorlunda sätt, men samtidigt också klara sig ensam och det ständiga letandet efter spelledare. När jag började fick jag en del dokument från tidigare år, och där ingick en spelledarlista på personer att ringa som kanske ville spelleda. Det fanns kanske 30 namn på den och ingen av dem var en tjej. Detsamma gällde listan med förslag på äventyrskonstruktörer, fast där fanns ett namn på en egen rad med ett frågetecken efter. Det var en tjej som hade slutat spela rollspel för ett bra tag sedan. Det ser annorlunda ut nu, men för sex år sedan var det så det var.

Tillbaka till FemCon och 2013. Den första skillnaden är atmosfären, jag känner inte att jag blir bedömd utifrån utseende eller överhuvudtaget måste känna mig annorlunda och i minoritet som tjej. Jag skulle tro att könsfördelningen på konventet är 50/50 eller
kanske till och med en övervikt åt tjejernas sida. Tjejerna är normen, ska vara normen. Under konventet spelar jag både lättsamma My Little Ponnies-äventyr men även tyngre äventyr om grisslakt och trassliga familjerelationer. På lördagskvällen samlas de flesta på konventet tillsammans för att lyssna till en föreläsning av Josefine Wälivaara som handlar om spelsystem, normer och att vara den som alltid är i minoritet. Det är en bra föreläsning, där mycket baseras på egna personliga erfarenheter. Efter blir det en diskussion som jag gärna hade sett fortsatt ett bra tag till, men där ämnen som vilka egenskaper man ger sina rollspelskaraktärer beroende på vilket kön de har, och om man som kille/tjej trovärdigt kan spela det motsatta kön lyfts upp. Det är många som deltar i diskussionen men tidsbristen innan lördagens sista pass gör att deltagarna skingras för att återgå till den vanliga delen av rollspelskonvent – själva  rollspelandet. FemCon har tagit ett steg mot att peppa tjejer att våga skriva äventyr och spelleda på konvent. Även om det inte alltid har varit smärtfritt så har de varit tydliga med sin vision. Fler tjejer ska få möjlighet att visa upp sig och ta steget att spelleda och få erfarenhet, i en värld där de inte samtidigt behöver be om ursäkt för att de är tjejer.

Formatet med en diskussion om normer inom spelvärlden och hur det går att arbeta för att synliggöra dessa, eller bara forum för att kunna prata om sina erfarenheter, det är något jag hoppas att se på fler konvent.

Om jag hade varit 14 igen och skulle farit på ett konvent så hade jag velat att Femcon hade varit det konventet. Jag hoppas att den största praktiska skillnaden är att arrangörer, när de tittar på sin spelförfattarlista i framtiden inte har 30 killar att ringa, utan att det finns gott om tjejer som också är med på listan. 2013 har börjat riktigt bra och jag hoppas att resten av året blir lika fantastiskt. Jag vet att jag har åtminstone två till rollspelskonvent inplanerade!