skrivit av Sanna Hedlund

”Du kan ju inte vara rollspelare, du är ju för snygg för det”

Orden är tagna från ett konvent jag var på. Det var jag och en till tjej där, annars var det bara killar. Jag var 17 år gammal och tog det som en komplimang att han tyckte att jag såg bra ut. Tog det som att jag fick lov att vara med fast jag inte var kille, och det var ju häftigt. Nu, några år senare, blir jag mest less när jag tänker på det. Less på att bedömas utifrån utseende och inte accepteras för att jag är jag, och rollspelare. Idag hade jag inte accepterat en sådan kommentar som då, av vana(eller fåfänga), utan sagt ifrån istället, men så har jag skaffat mig mer skinn på näsan också.

Under 4-6 januari var jag besökare på rollspelskonventet FemCon som arrangerades i Umeå. Det var ett härligt rollspelskonvent med mängder av fantastiskt roliga rollspel och jag hade otroligt roligt tillsammans med mitt lag. På det hela taget kändes det precis som ett rollspelskonvent brukar göra, spelmässigt alltså. Det som var annorlunda var verkligen annorlunda, men samtidigt så normalt att det inte ska behöva vara annorlunda egentligen. FemCon arrangerades av tre tjejer, vilket är väldigt roligt men kanske inte unikt i sin  uppsättning då tjejer runt om i landet tidigare har arrangerat rollspelskonvent. Det som är unikt med FemCon är det faktum att samtliga spelförfattare på konventet alla var kvinnor. Alla. Det är den stora skillnaden mot för många andra konvent. De marknadsförde sig som ett rollspelskonvent av tjejer för alla. Så alla var välkomna att anmäla sig i lag, men konventet hade ett uttalat mål om att få fler tjejer att våga spelförfatta och spelleda på konvent, eftersom det är dåligt med det överlag inom rollspelshobbyn. Det går att säga mycket om det, men rollspelskonvents-Sverige är rätt mansdominerat.

Jag har tidigare arrangerat tre stora rollspelskonvent, och varit på en hel del andra. När jag tog över som arrangör blev jag den första tjejen som arrangerade det konventet, och jag tror att det under min treåriga ledning var första gången som en tjej(eller flera) ensam författade äventyr till konventet. Det var några år sedan nu, men jag kommer fortfarande ihåg känslan av att bana väg. Att göra saker på ett annorlunda sätt, men samtidigt också klara sig ensam och det ständiga letandet efter spelledare. När jag började fick jag en del dokument från tidigare år, och där ingick en spelledarlista på personer att ringa som kanske ville spelleda. Det fanns kanske 30 namn på den och ingen av dem var en tjej. Detsamma gällde listan med förslag på äventyrskonstruktörer, fast där fanns ett namn på en egen rad med ett frågetecken efter. Det var en tjej som hade slutat spela rollspel för ett bra tag sedan. Det ser annorlunda ut nu, men för sex år sedan var det så det var.

Tillbaka till FemCon och 2013. Den första skillnaden är atmosfären, jag känner inte att jag blir bedömd utifrån utseende eller överhuvudtaget måste känna mig annorlunda och i minoritet som tjej. Jag skulle tro att könsfördelningen på konventet är 50/50 eller
kanske till och med en övervikt åt tjejernas sida. Tjejerna är normen, ska vara normen. Under konventet spelar jag både lättsamma My Little Ponnies-äventyr men även tyngre äventyr om grisslakt och trassliga familjerelationer. På lördagskvällen samlas de flesta på konventet tillsammans för att lyssna till en föreläsning av Josefine Wälivaara som handlar om spelsystem, normer och att vara den som alltid är i minoritet. Det är en bra föreläsning, där mycket baseras på egna personliga erfarenheter. Efter blir det en diskussion som jag gärna hade sett fortsatt ett bra tag till, men där ämnen som vilka egenskaper man ger sina rollspelskaraktärer beroende på vilket kön de har, och om man som kille/tjej trovärdigt kan spela det motsatta kön lyfts upp. Det är många som deltar i diskussionen men tidsbristen innan lördagens sista pass gör att deltagarna skingras för att återgå till den vanliga delen av rollspelskonvent – själva  rollspelandet. FemCon har tagit ett steg mot att peppa tjejer att våga skriva äventyr och spelleda på konvent. Även om det inte alltid har varit smärtfritt så har de varit tydliga med sin vision. Fler tjejer ska få möjlighet att visa upp sig och ta steget att spelleda och få erfarenhet, i en värld där de inte samtidigt behöver be om ursäkt för att de är tjejer.

Formatet med en diskussion om normer inom spelvärlden och hur det går att arbeta för att synliggöra dessa, eller bara forum för att kunna prata om sina erfarenheter, det är något jag hoppas att se på fler konvent.

Om jag hade varit 14 igen och skulle farit på ett konvent så hade jag velat att Femcon hade varit det konventet. Jag hoppas att den största praktiska skillnaden är att arrangörer, när de tittar på sin spelförfattarlista i framtiden inte har 30 killar att ringa, utan att det finns gott om tjejer som också är med på listan. 2013 har börjat riktigt bra och jag hoppas att resten av året blir lika fantastiskt. Jag vet att jag har åtminstone två till rollspelskonvent inplanerade!

En länksamling och lite tankar från Louise Svensson

Hej allihopa!

Det här är mitt första blogginlägg någonsin, trots att jag har följt flertalet bloggar i flera år.

När jag var på FemCon (rollspelskonvent) uppe i Umeå samlade jag på mig en massa roliga och intressanta länkar. Med lite tur och god respons kan det bli en återkommande länklista.

På FemCon hade vi en föreläsning där denna länk nämndes, en samlingslänk för kvinnor som spelar spel, recenserar spel och pratar om spelandet:

Gaming as Women:

Vi såg även denna video, titta på den och gråt av skratt (eller tvärtom):
Female Armour sucks!

Tankar om hur det är att vara tjej i spelhobbyn:

Vems flickvän är du

Sedan kan man bli gladare av sådant här:
Enorm kritik

Det spelades även ett mycket uppskattat rollspel där man spelar ponnies! Det var fullbokat så jag fick inte chansen att spela det (lyckliga Johanna fick!) Om du inte vet vad en ponnie är så kan man göra som jag och titta på Youtube eller börja läsa den eminenta serien där ponnisarna rollspelar episoderna från tv-serien. Väldigt bra och roande introduktion till rollspel!

Tv-serien ”Friendship is Magic!”
(finns tre säsonger och serien är pågående)

Serien där ponnisarna rollspelar

Vissa tror att FemCon var ett konvent dit bara tjejer var tillåtna. De hade fel, istället är det enbart arrangerat av kvinnor men uppskattades av alla på konventet (oavsett kön). Jag spelade fantastiska rollspel med otroliga spelledare så här kommer även en länk till bra scenarion om spelgruppen har idétorka någon gång (samt några charmiga serier):

Trevliga Scenarion

FemCon stöttades av både studiefrämjandet och av Sverok. I år var första gången jag var på Riksmötet och där nämndes det en intressant rapport om det dolda föreningslivet. Intressant  för alla som är nyfikna på hur vi ska bli mer synliga.

Det hemliga föreningslivet

Första helgen året spenderade jag, Johanna, och den alltid lika trevliga Louise Svensson med att åka upp till Umeå. Att ta sig hela den här vägen till snö och bjärv hade sin anledning, nämligen ett besök på det lilla och mycket mysiga konventet  Femcon. Här följer en första rapport, och efter kommer det komma fler delar som behandlar olika aspekter av konventet, skrivet av olika personer.

Först en kort faktaruta.

Femcon – ett konvent av tjejer, för alla.

Femcon är ett konvent med ett tydligt syfte, nämligen ett feministiskt och genustänkande konvent. Arrangörerna, scenarioskrivarna och en stor del av spelledarna var tjejer. Dock var konventet öppet för vem som än ville spela. Jag ska därför skriva den här första rapporten utifrån det faktum, jag ska vara en av alla. Jag ska se på konventet som konvent och utan att lägga någon vikt vid vem som skapade det och varför.

 Scenarioförfattare och arrangörer.

Konventet var i Umeås kulturhus Klossen, en väldigt mysig byggnad som gör att jag känner mig bitter över att bo i en stad utan kulturhus. Det fanns ett café där allt var vegetariskt och det utan att göra en deal av det och utan att predika något, ville en äta kött vid borden fick en självklart, men då fick det köpas någon annanstans. Det fanns många bra saker med det här konventet, sådant som jag vill lyfta upp som ett föredöme för andra konvent.

1. Tydliga scheman för rollspelspassen. Det fanns ordentligt och lättförståeligt uppskrivet när en skulle spela vad, var och med vilken spelledare. Detta satt  vid en karta över byggnaden så det enkelt gick att hitta var en skulle ta vägen utan att bli förvirrad. Dessutom så hade de i förväg gått ut med att de bara kunde tillgodose ett visst antal lag, och på så sätt slippa problemet som jag åtminstone upplevt på Gothcon.  I god tid har en anmält sitt lag till ett speltillfälle och så finns det inte spelledare och en får trumpet vandra i väg och göra något annat. Här fick gruppledaren veta i förväg vilka pass de skulle få, så inte det blev höga förväntningar i onödan. Dock hade jag önskat att alla fick schema skickat till sig, och inte bara gruppledaren, det hade underlättat. Dessutom så hade vi lite schemakrångel, men det löstes smidigt

Värt att nämna var även att i sovsalen så hade de skrivit upp nummer till en nattjour om något behövdes. Visserligen kom vi väldigt sent till sovsalen, men det var inte femcons fel utan problem utanför.

2. Diskussionshörna  Det fanns en liten hörna med soffor i ett av de större rummen. Här kunde folk sätta sig ner och diskutera om något en upplevt, hört eller vad som. Arrangörerna sa att om en ville kunde man bara ta tag i dem och sätta sig och prata. Ett fantastiskt initiativ även om jag  själv inte hade tid att utnyttja det då jag helt enkelt spelade för mycket. Det hade varit ännu bättre om det kanske funnits ett schema för vad som skulle diskuteras, inte hela tiden. Kanske en tidslista där deltagare själv kunde skriva, eller i förväg uttänkt av arr.

3.  Nära både spelledare och arrangörer. På grund av den ringa storleken på konventet så var det enkelt att tala med alla. Dessutom hade alla färgkodade namnbrickor så det lätt gick att se vem som var vanlig besökare, hade dagspass, var funk, arr eller spelledare. Det underlättade att kunna veta vem en pratade med eller underlätta när en sökte någon. Stämningen blev även den mycket mer vänskaplig eftersom du enkelt kunde sitta ner och prata med personer, de blev mer än bara en spelledare.

4.  En fantastisk stämning överlag. Folk var glad, trevliga och alla kunde känna sig uppskattade. Något som var lite extra trevligt var att även spelare fick lite uppskattning. Varje spelledare fick nämligen välja ut ett lag som de ville höja lite extra och dessa fick ett diplom.  Vårt lag fick två diplom och att jag blev lite extra utmärkt när jag spelade en utomjordisk pilot gjorde mig extra glad.

Lag med två fina diplom

 5.  Dessutom kunde en få dagspass,  om en inte hade ett lag eller helt enkelt inte hade spelmöjligheter alla pass och det fanns ändå alltid något att göra. Indirummet NordNordOst, utlåning av brädspel och  även prova på brädspelet Western. Ingen behövde  känna att  den hade tråkigt. Det hölls även en föreläsning vid namnet Att bryta mot reglerna – Måste jag ha ringbrynjebikini? av  Josefine Wälivaara från Umeå universitet och fanns konstutställningar att titta på.

 Nyckelringsrollspelet spelas i Indirummet